Svensk-ungerska Natalie Contessa af Sandeberg, 43, berättar i en intervju med ungersk teve varför hon flytt till deras land.
– Jag var skräckslagen i Stockholm. Jag vill leva resten av mitt liv i lugn och ro.
I den tolv minuter långa intervjun med den ungerska statliga tv-kanalen M1 målar Natalie Contessa af Sandeberg upp en fasansfull, men tyvärr sann, bild av Stockholm. Om sexuella trakasserier på tunnelbanan, på jobbet och ute på stan. Hon är född i Sverige av en ungersk mor, så hon talar ungerska och har alltid betraktat Ungern som sitt andra hemland.
– Jag har nog alltid tänkt att jag en dag ska bo här, men nu blev det tidigare eftersom jag inte klarar att vara i Sverige längre. Flera ur min familj har redan utvandrat till USA och Australien och alla mina vänner planerar också att flytta utomlands.
Natalie Contessa af Sandeberg berättar att situationen har förändrats drastiskt de senaste två, tre åren. Hon har själv blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp i tunnelbanan – och ingen kom till hennes hjälp, inte ens de män som såg det hela.
– De vågar väl inte. En person som försökte ingripa blev ju knivhuggen. Och polisen kommer inte när man ringer dem.
Inte ens på jobbet är det tryggt. af Sandeberg berättar om hur hon arbetade på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, på en avdelning där 80 procent (!) av personalen består av muslimer.
– Svenska läkare och sjuksköterskor har mycket svårt att få arbete i Sverige. De tvingas söka sig till Norge. Vissa sjuksköterskor säger upp sig eftersom de blivit utsatta för sexuella övergrepp på arbetsplatsen.
Hon berättar också för den häpne journalisten att de flesta svenskar är ovetande om det som sker i landet, eftersom medierna mörkar det mesta.
Varför gör de så, frågar journalisten?
– För att länder som Ungern inte ska få veta hur illa det blir i ett land om man släpper in så många utlänningar.
Men vi i Ungern har bara hört om en terrorattack, den i Stockholm förra året?
– Ja, ni hör aldrig om alla de mord som begås i Sverige. Ni har ingen aning om vad svenskarna får stå ut med varje dag på arbetsplatser, i skolan, på gatan.
Se intervjun med flyktingen från Sverige
