Natos förre generalsekreterare, Anders Fogh Rasmussen, anklagar Europas politiska elit för att ha svikit Libyen och därmed öppnat för migrantströmmarna. Danmark var bland de första att skicka bombflyg mot Libyens diktator Muammar Gaddafi 2011.
DANMARK. Danmarks tidigare statsminister tillika Natos tidigare generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen kritiserar nu Europa för att man lämnade Libyen vind för våg efter att man tvingat bort Muammar Gadaffi. I dag är det sju år sedan Folketinget efter bara 75 minuters debatt beslöt att skicka stridsflygplan till Libyen.
Europas politiska elit ligger nu som man har bäddat – med migrantvågor som håller på att vända upp och ner på europeisk politik, menar Fogh Rasmussen.
– Libyen är i dag en språngbräda för illegal invandring till Europa, inklusive terrorism. Jag förväntade mig att det internationella samfundet den gången skulle vara redo att hjälpa de nya makthavarna. Det var ett klart misstag att man inte upprättade någon form av fredsbevarande styrka, och det betalar nu alla priset för. Där har Europa som granne ett särskilt ansvar, säger Fogh Rasmussen som i dag driver en internationell konsultverksamhet till Jyllands-Posten.
Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt var statsminister när krigsinsatsen avslutades, och hon är självkritisk. Hon kallar migrantvågen en “absolut vändpunkt i europeisk politik” och att mycket borde ha gjorts annorlunda.
– Vi lämnade Libyen för snabbt, världssamfundet borde lagt betydligt mer resurser på att få landet att fungera. Det var bra att vi ingrep, men det bör bli en läxa åt alla att det ska finnas resurser att utveckla och hjälpa till med uppbyggandet av ett politiskt system.
Sedan Libyen bröt samman 2014 har över 700 000 migranter korsat Medelhavet och över 10 000 av dem har drunknat.
Efter tre månaders bombanfall mot Libyen reste danska politiker till Libyens östligaste stad Benghazi. Venstres utrikestalesman, Michael Aastrup Jensen, var en av dem.
– Vi mottogs som hjältar, som några som hade räddat dem. Det gjorde förstås stort intryck på oss.
Några månader senare stod det klart att Benghazi var ett fäste för islamistiska krafter bland rebellerna.
– Vi trodde att folk som hade levt i en sådan förfärlig diktatur under så många år, gärna ville ha demokrati. Sedan dess har vi förstått bättre, säger Michael Aastrup Jensen.
