”Sport och politik hör inte ihop.” Hört den meningen förut?
Uttrycket har förvisso sina poänger, men i verkligheten hör politik väldigt ofta ihop med sport. Precis som politisk tillhörighet kan skänka gemenskap gör kärleken till ett fotbollslag det och det är svårt att frikoppla samhällsfrågor från något som lätt blir en stor del av människors vardag.
Så gott som alla klubbar är officiellt i dag väldigt politiskt korrekta. De har inte så mycket val med tanke på UEFA-dekret och tv-rättigheter.
Det är i stället bland fansen man kan se politik som inte harmonierar med rådande konsensus.
Listorna nedan tar upp fem klubbar med fans som borde kunna intressera en nationalist och fem klubbar som kanske inte är de optimala rent politiskt.
Jag vill också kasta in en brasklapp stor som ett tifo längs långsidan här: Att göra listor är som att be om att få höra att man är korkad, hur man kunde missa det och det och så vidare.
Jag har säkert, i någons ögon, gjort en och annan jätteblunder. Men det finns ett kommentarsfält. Fyll på med bra och dåliga alternativ. Hissa eller dissa.
Nåväl. Här kommer listorna.
Fem intressanta alternativ
SS Lazio (Italien)
Gillar du att sjunga Avanti ragazzi di Buda på fotbollsmatcher? Tycker du om att hälsa på dina kamrater på samma sätt som Paolo di Canio hälsade på fansen i Curva Nord?
Då kan SS Lazio vara klubben för dig.
Färgen på en nationalists ”bruna hjärta” (eller är det ”brunråttor” som gäller i pissmedierna fortfarande?) harmonierar också fint med Lazios babyblå.
Lech Poznan (Polen)
I Polen är ju nuförtiden nästan allt som är politiskt inkorrekt i Västeuropa att betrakta som PK. Alltså skulle en sådan här lista kunna innehålla mängder med polska lag.
Anledningen till att jag väljer Lech Poznan här är inte minst för deras mycket tydliga aktion år 2015. UEFA hade beslutat att 1 €/såld biljett i premiäromgången i Europa League skulle gå till ”flyktingkrisen”. Poznans fans reagerade och agerade. På arenan som tar cirka 42 000 människor och brukar vara fullsatt, räknade man in knappt 8 000 människor.
FK Zenit St Petersburg (Ryssland)
Letar du efter en klubb där stora supportergrupper skriver officiella brev till klubbledningen med uppmaningar om att inte skriva kontrakt med afrikanska eller homosexuella spelare?
En klubb vars fans inte drar sig för att vara extremt kontroversiella med hyllningar till mycket polariserande figurer såsom Ratko Mladic?
I så fall kan du sluta leta. Klubben finns redan. FK Zenit är ditt val.
Hellas Verona (Italien)
När Hellas Veronas ultras i Curva Sud firade sommarfest 2017 höll en tidigare borgmästarkandidat från Forza Nuova ett hyllningstal till Rudolf Hess. Inte helt politiskt korrekt, för att underdriva å det grövsta.
En klubb för dig som inte räds att vara väldigt explicit i din politiska uppfattning alltså.
Plus i kanten för Veronas färger (gult och blått).
Atlético Madrid (Spanien)
Tänk dig fans som odlar en inte alltid helt genuin arbetarklassidentitet och håller på lag med randiga tröjor. GAIS och Hammarby kanske dyker upp i din skalle. Kasta då ut alla pseudoproletära romantiker från din imaginära klack och fyll på med mer handfasta falangister och Franco-nostalgiker. Och vips, så har du Atlético Madrid.
Lag från Baskien och Katalonien (vilka betraktas som splittrare av Spanien) kan alltid räkna med ett varmt välkomnande till Estadio Vicente Calderón av grupper som Frente Atlético. Om man med ”varmt välkomnande” menar ett välkomnande där hemmafansen önskar de besökande till ett betydligt varmare ställe än Spanien alltså.
Fem dåliga alternativ
FC St Pauli (Tyskland)
Om AFA, RFSL, NAMBLA och F! drev ett fotbollslag…så hade det antagligen inte fungerat överhuvudtaget. Men bortser vi från dessa gruppers förkärlek för kaos och tänker att de skulle klara av det mått av organisation en klubb kräver så skulle St Pauli bli resultatet.
Dekadens och tokvänster. Det självklara valet för den ”politiskt medvetne”, trendkänslige, feministvurmande Södermalms-hipstern och därmed det självklara valet att undvika för den sunda nationalisten.
AS Livorno (Italien)
Tokvänster som St Pauli. Minus det moderna tjafset. Konservativt kommunistiska (om en sådan beskrivning tillåts).
På Stadio Armando Picchi vajar flaggor med hammaren och skäran tillsammans med gigantiska bilder av Che Guevara.
Laget för dig som prioriterar en prenumeration på Proletären framför hårvårdsprodukter och muttrar att Vänsterpartiet i praktiken är ”fascister” medan du putsar ramarna till porträtten på Stalin och Lenin som pryder dina väggar.
Olympique de Marseille (Frankrike)
OM är kända för stämningen. Och det är de med rätta. Men staden Marseille är rent demografiskt en del av Nord-Afrika numera. Detta blir inte minst tydligt på Stade Vélodromes läktare.
En ”mångkulturell” publik präglad av klara vänstersympatier med en på gränsen till fanatisk passion. Låter det lockande? Nja …
AFC Ajax (Nederländerna)
När fansen kallar sig ”Super Jews”, viftar med Israel-flaggor och är uttryckligt ”anti-fascistiska” bör man kanske fundera både en och två gånger innan man som europeisk nationalist ställer sig i Ajax supporterskara.
Någon illvillig person skulle kunna peka på Tottenham Hotspur som Englands spegelbild till Nederländernas Ajax, men det tycker jag ABSOLUT inte man ska. Att undertecknad håller på Spurs har såklart inget som helst med den inställningen till jämförelsen att göra överhuvudtaget.
Celtic FC (Skottland)
Det här tar emot för en person som älskar irländska rebellsånger. Det ska ni veta kära läsare.
Men den genuina nationalism som finns hos många Celtic-fans till trots så har till exempel Green Brigade och många övriga Celtic-ultras låtit sin sunda antiimperialism och kamplust drabbas av marxismens gift.
Inte helt olikt IRA, vilket är en händelse som ser ut som en tanke. Måste vara något i vattnet höll jag på att säga. Som om skottar och irländare drack vatten …
Diskussion om den här artikeln