När en av partiets mest namnkunnige företrädare petas från valbar plats så är det naturligt att det uppstår en del frågetecken. Dan Eriksson funderar om Sverigedemokraterna är sluga, eller bara rädda för konkurrens.
Så står det klart att Kent Ekeroth inte hamnar på valbar plats för Sverigedemokraterna till riksdagsvalet 2018. Någon vidare motivering har ännu inte getts, men vi vet sedan tidigare att Moderaterna har ställt krav på att Ekeroth ska bort för att någon form av samarbete ens ska kunna övervägas.
Men det var under Anna Kinberg Batras tid. Med Ulf Kristersson vid rodret har det istället blivit glasklart att allt samarbete med Sverigedemokraterna efter höstens val är otänkbart, så vad skulle det hjälpa att peta honom från listan nu?
Ett annat alternativ är att Sverigedemokraterna spelar någon typ av 4D-schack där Ekeroth används som en bricka mot det kommande partiet Alternativ för Sverige (AfS). Det känns inte långsökt att många av de besvikna sverigedemokrater som skulle kunna tänka sig att lägga en röst på AfS också tycker att Ekeroth är en av partiets bättre företrädare.
Genom att sätta Ekeroth utanför valbar plats skulle man alltså kunna trigga igång en personvalskampanj som riktar sig mot många av de väljare som kanske står närmast att rösta på den nya uppstickaren, som istället får fullt upp med att rösta in ”sin gubbe” i riksdagen.
Men det förutsätter ett slugt taktiskt tänkande från den sverigedemokratiska ledningen, och säga vad man vill om Mattias Karlsson och hans gäng, men de har inte slagit mig som några slipade strateger.
Snarare handlar det nog om att man hoppas på lite mer acceptans från den sjuklöver man säger sig stå i opposition till, och kanske en rädsla för att Ekeroths popularitet ska hota Karlssons strypgrepp om partiet.
