Är Sverige kört?

Nu är det kört. Sverige kommer vara muslimskt inom tio år. Jag ska flytta härifrån och funderar på om Ryssland eller Ungern är bäst att fly till. Här vanstyr sossarna oss. Folk fattar inte utan röstar för att det här landet går åt helvete och även om de skulle vakna nu så är det för sent.

Nej, jag tänker inte så. Jag försöker här återge en del av de argument jag stöter på alldeles för ofta i sociala medier. Ofta förs resonemangen fram av de som för ett par val sedan själva röstade på Moderaterna eller Socialdemokraterna. Du har just upptäckt vad som sker i samhället och yrvaket börjat läsa invandringskritiska hemsidor som du blandar med dina intryck av att följa Aktuellt och Aftonbladet med nya ögon.

Det är lätt att se att mycket är skit. Samhället styrs av idioter. Vi har en alldeles för stor invandring. Skattetrycket är enormt och dess intäkter går till invandringen. Vi till och med lånar pengar för att bekosta invandringen. Vi ser fler och fler getton växa fram, det talas om no-go-zoner där poliser, brandkår, väktare och lapplisor undviker att vistas. Det har till och med bildats ett muslimskt parti som om de lyckas samla muslimerna i landet har riksdagsinträdet klart. Skolor delas upp mellan kriminella gäng. Det bärs vapen öppet på begravningar. Upploppsstämning uppstår på våra sjukhus. Det brinner bilar. Ambulanser utsätts för stenkastning…

Inget nytt under solen

Men inget av det här är nytt. Allt detta pågick medan du var fullt upptagen med att lämna barnen i skolan, följa Allsvenskan och planera helgens ledighet. Det du nu upptäcker läste jag om när jag började engagera mig i början av 1990-talet. Jag läste artiklar om invandrarupplopp och under årens lopp har olika invandrarpartier startats. Jag träffade ledande Sverigedemokrater som menade att om inte SD kom in i riksdagen 1994 eller allra senast 1998 så var det kört. Men svenskarna fortsatte finnas.

Jag började studera nationellt sinnade tidningar från innan jag hade engagerat mig. Tidningar som Fria Ord och BSS-Nytt och Patrioten från 1980-talet och sedan bakåt ända till 1920-talet. Alla varnade de för vad som skulle hända om inte Sverige bytte riktning. Visst, de hade rätt i mycket. Hade nationalismen vunnit på 1920-talet, eller 1960-talet eller 1990-talet när jag började engagera mig, så hade Sverige varit annorlunda. Mycket hade varit bättre. Men även om saker blev sämre av att vi svenskar inte lyssnade på nationalisterna så gick landet inte under.

Sverige förändrades. Det blev en högre andel främlingar. Men det kom också nya svenskar. Svenskar som klarade sig. Svenskar som mådde bra. Svenskar som levde i en så pass lyckad välfärd att de inte behövde bry sig om att delar av landet lämnades över åt främlingar. Det gick så pass bra att du kunde glida runt i livet och ignorera oss som ropade om att förändringarna inte var bra.

“Vi dömer er inte”

För medan du hade fullt upp med ditt så skrev vi artiklar. Vi talade på torgen. Vi delade ut flygblad. Vi skrev böcker. Vi skapade musik. Vi bildade partier och föreningar. Vi skrek oss hesa men du hörde inte för du hade fullt upp med ditt. Nog slog oss tanken att strunta i allt och lämna landet. Men vi gjorde det inte. Vi stannade och kämpade. Vi svartmålades av media, tro mig, medierna har inte plötsligt blivit dåliga. De började inte nyss mörka invandrarrelaterad brottslighet och ljuga om oss som ser vad som händer. Tvärtom har medierna blivit bättre. Genom alternativa medier på nätet har de tvingats förhålla sig mer till sanningen. Vi hamnade i slagsmål när vi försökte tala på offentlig plats. Vi angreps av er som inte hade tid att se vad hände i Sverige. Jag anklagar er inte. Ni hade fullt upp med ert och såg ingen anledning till varför medias lögnhistorier om oss inte skulle stämma. Vi kämpade för er men ni förstod det inte för ni fattade inte vad vi försökte varna för.

Men vi lämnade inte landet. Vi gav inte upp. Vi försökte hitta nya uttryckssätt, anamma ny teknik och finna nya vägar för att du skulle lyssna på oss. Det som fick dig av vakna är en kombination av vårt hårda arbete och att samhället blivit sådant som vi varnade för vilket tvingat dig att se vad som händer.

Somliga av oss gav upp under perioder. Vi satsade på oss själva och skaffade utbildningar, skapade familjer och företag men i våra tankar fanns hela tiden oron för vårt folks framtid. Andra av oss offrade allt hela tiden för vårt folk. Vi försakade allt för att hela tiden kunna lägga all vår tid på att informera er som inte lyssnade. Men vi flydde inte. Vi slutade inte tro på svenskarnas möjligheter att inte bara överleva utan även utvecklas.

När du nu ser hur illa ställt det är i landet är det inte konstigt att du vill ge upp. Det är en naturlig reaktion. Men den är inte hållbar. Om nationalisterna på 20-talet hade lämnat Sverige så hade de inte lagt grund för nationalisterna på 30-talet som i sin tur lade grunden för nationalisterna på 50-talet som inspirerade och vägledde nationalisterna på 70-talet som i sin tur ledde fram till allt motstånd vi ser idag, såväl Sverigedemokraterna som Motgift.

Kämpa istället för att fly

Vi har haft en befolkningsutveckling i Sverige som är bekymmersam. Men vi kan inte fly eller lägga oss ner och dö. Vi måste kämpa. Vi måste finna nya vägar och nya metoder. Vi som har kämpat i årtionden behöver er som vaknat de senaste tio åren. Vi behöver dina infallsvinklar. Vi behöver dina kontaktnät. Och du behöver oss som kan sätta det som händer idag i en historisk kontext. Vi behöver varandra.

Sverige är inte kört. Svenskarna är inte förlorade. Om vi så skulle bli i minoritet i Sverige så skulle vi vara den största minoriteten lång tid framöver. Det är inte kört. Inte på långa vägar. Vi kanske måste tänka annorlunda. Räddningen ligger sannolikt inte i partier utan i att vi tar hand om varandra. Vi svenskar kanske måste se att staten förrått oss och att det är vid sidan om staten, men i vårt land, vi måste bygga alternativa strukturer. Då kan förorterna brinna och staten falla samman men vi överleva och i slutändan gå stärkta ur allt.

Vi svenskar har tagit oss igenom hårda krig, revolutioner och svältperioder. Vi har gjort det utan andras hjälp. Vi är ett kreativt och intelligent folk. Vårt land kommer inte gå under i morgon. Vi har gott om tid på oss. Landet kommer bli sämre men vi kommer inte dö. Tvärtom. Andelen svenskar som tvivlar på regimmedia och inte tvekar att öppet uttrycka kritik mot PK-samhället är fler än jag någonsin sett.

Så nu flyr vi inte från vårt land. Nu ger vi inte upp. Nu samlar vi oss och utvecklar ett alternativt Sverige. Släpp defaitismen och blicka framåt med oss. Vi är svenskar. Det räcker för att jag ska vara förvissad om att vi har en ny stormaktstid att se fram emot.