På Södermalm i Stockholm pågår något märkvärdigt, och för en gångs skull är medborgarna inbjudna genom polisens twittrande. Man tror knappt att det är sant.
På grund av den tidigare och nuvarnde förda politiken (oavsett regeringkonstellation och färg) har vi 200 gatubarn i Stockholm just nu. Företrädesvis kommer dessa från Marocko och av allt att döma är de inte påväg tillbak inom rimlig tid.
I deras spår följer misshandel, droger och rån. I början av 2016 gav sig Medborgargardet ut kring centralstationen i Stockholm för att söka upp, konfrontera och jaga iväg dessa kriminella gäng, vilket fick batikhäxor att tjuta och rop efter hårdare tag… mot medborgargarden. Gatubarnen, ja de blev kvar utan åtgärd och de är kvar än idag.
Just nu pågår en bisarr katt och råtta-lek mellan gatubarnen och polisen på Södermalm och den som följer konstaplarna på Twitter sitter på första parkett. Låt oss se vad som pågår och vi börjar den 24 juli då polisen berättar om helgen som gått. Läs nedifrån och upp!
Den 25 juli få vi veta att flera av barnen är tillbaka, men att de omhändertogs och överlämnades till sociala myndigheter.
Flera hann dock avvika direkt.
Polisen, som vi vet inte har all tid i världen, känner sig då tvungen att sitta barnvakt – ordagrant – i väntan på att transporter ordnas.
Men säg det lugn som varar. Ett lass gatubarn väck, men det finns fler.
Ny dag, nya utmaningar! Också för gatubarnen. En av de som dagen innan transporterades iväg är tillbaka igen. Och direkt var det nya brott på gång.
Och så blir det torsdag den 27:e. Rånen fortsätter men nu ger sig gatuungarna också på varandra.
Två av fem infångade…
Undrar vad det kostar att ha helikoptern uppe?
Nedanstående tweet talar för sig själv.
Man skulle kunna tro att detta är något form av skämt, men det är det alltså inte. Detta är verkligheten – vardagen – i Sveriges huvudstad. Inget tyder heller på att det kommer att ändras, inte på annat sätt än att polisen kommer fortsätta tappa mark och gatubarnen (i det här fallet) växer i antal, i styrka och snart (om så inte redan skett) rekryteras av andra kriminella gäng. I allt snabbare takt förvandlas Sverige till ett Marocko, ett Brasilien och konsekvenserna för vanligt hederligt folk kommer vara detsamma.
Eller var det kanske likadant på Söder för 20 år sedan? För 40 år sedan? Hur många undanflykter från polisprofessorer, journalister och sociologer finns det kvar att rapa fram? Eller vill de att det ska vara så här? Det enda vi vet är att verkligheten överträffar dikten när man läser polisens tröstlösa kamp. Att de inte bara packar ihop, går hem och skiter i vilket hedrar dem. Tyvärr kan de inte vinna, inte med de lagar och de politiker vi har idag.
