I väntan på “flykting”-krisens andra rond

“Om EU börjar marschera mot ännu mer överstatlighet och tvång så är det de redan obstinata staterna som först måste kväsas.”

Det finns inget som tyder på att en upprepning av folkvandringen från 2015 skulle vara långt borta. Faktum är att när vi idag läser om att färre “flyktingar söker sig till Sverige” är det i allra högsta grad relativt. Färre än när? Det är frågan som borde ställas av alla, men som förvisas till den nationella ringhörnan. Vi är väl de enda som vågar ställa människor (européer mot utomeuropéer) mot varandra.

Ända sedan regeringens “drastiska” åtgärder med gränskontroller har jag varit tydlig med en sak: detta är inte lösningen och viljan kvarstår hos politikerna, viljan till vidöppna gränser. Visst, det har sökt sig färre till Sverige, jämfört med 2015. Men inte jämfört med 1950.

Vi har också konstaterat, om och om igen, att lösningen för Europa är förverkligandet av idén om fästning Europa. Till del har delar av eurokraterna tillika somliga journalister och “tyckare” börjat komma till samma slutsats. De inser nog att det hela inte fungerar, kort sagt – i alla fall inte så många och på så kort tid.

Till och med Frankrikes president Emmanuel Macron inser att Afrikas problem är kopplat till deras nåvå av civilisation och oj vad arga öppna gränser-förespråkarna blev på honom när han sa det.

Det vi såg 2015 var bara början, vilket till och med den tyske socialdemokratiske partiledaren Martin Schulz skriver under på. Han varnar nu nämligen för att det som hände då snart kan hända igen. Bara i år har 70 000 tagit sig till Italien och hur de övriga rutterna ser ut är oklart.

Schulz är inte ensam. Också partiledaren för det österrikiska regeringspartiet ÖVP har varnat för att det är en ny våg på väg. Kanske är det därför Österrike samlat manskap i Brennerpasset?

Martin Schulz vill däremot inte mobilisera gränsskyddet. Hans lösning ligger mer i linje med vår egen statsminister. Tvinga bångstyriga EU-medlemmar att ta emot tilldeleade kvoter och pumpa in EU-pengar till de lydiga staterna.

Det kommer inte att fungera. I länder som Polen och Ungern ska det till en statskupp för att EU ska få som de vill, och kanske finns det sådana planer i Bryssel. Det skulle inte förvåna. För varje dag som Polen kommer undan och samtidigt kan visa att ekonomin förbättras utan massinvandring, förlorar EU och de “flykting”-liberala staterna legitimitet.

Ungern går ju ännu ett steg längre då de pekar ut George Soros som den omstörtare han är. Hur länge kan detta tillåtas? Det återstår att se. Men en sak är säker, vi måste följa utvecklingen i Visegradländerna mycket noggrant. Om EU börjar marscher mot ännu mer överstatlighet och tvång så är det de redan obstinata staterna som först måste kväsas.

Om – eller när – så sker, då gäller det att vi inte blir tagna på sängen.

Svegot i sommarläge inför stor nylanseringLäs mer
+ +
{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}