Uppenbart att vi lever i vitt skilda världar när feminister "galopperar mot patriarkatet"

Det pågår blodiga konflikter runt om i vår värld med ofantligt mänskligt lidande som följd. Och tittar vi närmare, i det vita västerlandet, så är det nog ingen läsare av detta som inte vet hur verkligheten gestaltar sig. Jag vill därför inte dröja vid ännu en uppräkning elände som endast är demoraliserande för oss alla i förlängningen.

Den poäng jag vill göra utgår dock från att vi för bara några dagar sedan åter upplevde ett förödande terrordåd, i England åter igen. Reaktionerna var väntade och som vanligt är det i allt väsentligt endast den nationella oppositionen som vågar, vill och kanske kan göra de relevanta analyserna och förstå det som skedde i rätt kontext. Därtill är det endast vi som kommer fram till den enda slutsats man kan och som formuleras med tre ord: Internera, deportera, repatriera.

Med attacken på Drottninggatan och det faktum att dådet i England riktade sig mot barn och unga i åtanke blev vi alla djupt skakade och mycket annat elände hoppar ner åtskilliga pinnhål på stegen. Det känns liksom inte lika relevant att arga upp sig över detaljer som annars kan reta upp en. Visst, förr eller senare måste man återgå till att se detaljerna som bitar i ett pussel, men att motivera sig för annat än den stora frågan som uttrycks i treklangen ovan låter sig inte göras i en handvändning.

För somliga verkar det dock enklare att finna ”viktigare” saker att bekymra sig om. Här tre exempel:

Miljöpartiet drev på sin kongress igenom principfrågan att alla ”ensamkommande flyktingbarn” skall få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Vad denna slappa hållning tidigare lett till är också de medvetna om, men detta faktum stoppar man huvudet i sanden inför och är fortsatt beredda att låta svenskar bli litande för att framstå som ”goda”.
Erika Apéll och Anna Törnström, båda tongivande medlemmar i Liberala Ungdomsförbundet, fann en annan fråga som de kände att de måste driva på om. Tidigare har LUF argumenterat för nekrofili men denna gång var det något annat som pressade på: könsneutrala allmänna toaletter. I en debattartikel i Aftonbladet ställs ett antal krav upp, bland annat att ”det offentliga bör avskaffa könsindelning på toaletter till förmån för endast könsneutrala”.
Sist av allt har vi de dansanta feministerna som lekte häst i Stockholm som en motvikt mot ”horderna av män” som tar över det offentliga rummet (och som en allmän protest mot statyer som avbildar män på hästar). Man ”galopperade” runt till olika statyer vid vilka man ställde upp sig, gnäggade som hästar och stampade med fötterna.

Det är uppenbart att vi prioriterar olika och jag kan för min del inte se vikten av vare sig det ena eller andra; toaletter eller statyer, samtidigt som européerna står inför en existensiell kris. Vi kan ju hoppas att de helt enkelt inte förstår allvaret och att det är därför ovan sker. Det är en förklaring, om än inte en ursäkt.