En av de viktigaste delarna av kontraktet mellan staten och medborgarna är att staten (mot skatteinbetalningar, laglydighet, överförande av rätten till rättsskipning samt våldsmonopol) garanterar medborgarnas egendom och liv.
Om medborgarna bryter avtalet genom att undanhålla skatt eller genom att ta lagen i egna händer kommer staten att straffa dem. Men omvänt måste också råda: om staten inte uppfyller sin del av avtalet så kan de inte förutsätta att medborgarna fortsätter att hålla det.
Detta sker nu i Älmhult kommun där bybor i kommunen (företrädesvis bönder) har varit tvungna att gå samman för att patrullera sina egendomar. Detta efter en inbrottsvåg med nio – tio inbrott under två dygn.
Polisen uttrycker sin tacksamhet för ortsbornas vaksamhet:
– Jag har inget emot vakande ögon, att man hjälper polisen med iakttagelser. Det är jättebra.
Däremot vill inte polisen att man skall ägna sig åt rent polisarbete:
– Åtgärderna man vidtar får inte vara grövre än det man utsätts för. Man ska heller inte utsätta sig själv eller andra för onödiga risker.
Kort sagt, håll ögonen öppna och ring polisen.
Problemet är ju att polisen inte kommer, vilket är själva grundorsaken till att nämnda bönder och lokalbor tvingas organiserar sig själva. Vad det handlar om är att staten har tappat greppet och inte kan uppfylla sin del av samhällskontraktet.
Dock fortsätter de kräva att vi ska uppfylla vår del av avtalet och betala skatt och inte utmana deras monopol om rättsskipning och så vidare. En ekvation som inte riktigt går ihop eftersom att man inte både kan ha kakan och äta upp den.
