Makten, privilegiet och censuren
Att makten som är räds nya sätt att kommunicera, och försöker kontrollera eller baktala dem, är knappast något nytt. Ett tydligt exempel är Gutenbergs tryckpress och den katolska kyrkans reaktion.
När boktryckarkonsten fick sitt stora genomslag i slutet av 1400-talet fick det den tidens mäktigaste organisation, den katolska kyrkan, att reagera. År 1487 införde man en censur som innebar att kyrkan måste godkänna alla böcker som trycktes, i ett försök att behålla makten över vilka texter som spreds och vem som hade möjlighet att läsa dem.
Nog hade de också rätt i sin rädsla, för Martin Luthers reformation hade aldrig varit möjlig om det inte vore för att han kunde trycka sina 95 teser och sprida dem över hela Tyskland under två veckor 1518, och över hela Europa på bara två månader. Tryckpressen innebar också att många fler böcker kunde skrivas på folkspråken, vilket stärkte framväxten av nationella identiteter och kulturer när latinets makt försvagades.
Även i Sverige infördes censur, där staten och kyrkan från år 1686 ville kontrollera så att inte “olämpliga” åsikter spreds, genom att varje bok skulle granskas av en censor librorum. Populärt sägs att Sverige avskaffade censuren år 1766 då man införde tryckfrihetsförordningen.
Internet och revolutionen
Med internet uppstod ett helt nytt sätt att sprida tankar och idéer, en revolutionerande teknik som har minst lika stor sprängkraft som tryckpressen. Precis som boktryckarkonsten har internet gjort det lättare att sprida information, och ger fler möjligheten att vara avsändare än med tidigare teknik.
För de som suttit på makten att bestämma vilka tankar, idéer och skrifter som ska spridas blir den nya tekniken ett hot. På 1400-talet var det den katolska kyrkan, idag är det gamla politiska och mediala etablissemanget.
Det gamla etablissemanget har under lång tid kunnat kontrollera vilka tankar och idéer som når folket, och i sina egna bubblor har man fört underliga politiska och kulturella debatter som knappast intresserat någon annan än de redan invigda. Likheterna med kyrkan på 1400-talet är således slående.
Bubblan spricker
Plötsligt får så gott som alla möjlighet att uttrycka sig. Med några undantag så är det sällan så verserat som hos det gamla etablissemanget, då skolningen av naturliga skäl saknas; men framförallt så diskuteras helt andra saker än det som det gamla etablissemanget vill se på dagordningen, och åsikter som inte fick plats i den gamla bubblan kommer upp till ytan.
För makten i elfenbenstornen, för herrarna i kyrkans ledning och för redaktörerna på tidningsredaktionerna kommer det som en chock. Deras bubbla är bara ett luftslott, deras debatter ointressanta och meningslösa för gemene man. När vanligt folk får lufta sina tankar och åsikter så handlar det inte om att försöka hitta någon intersektionell analys i menskonst, inte heller är de intresserade av att bli omyndigförklarade av ett etablissemang som undanhåller dem uppgifter och fakta för att de inte tror att folket ska klara av att ta del av dem.
Istället är det rått och rättframt. Precis så som det låtit runt folkliga fikabord i alla tider; precis som det låtit i lunchrummet på fabrikerna och runt krogarnas bardiskar. Språket är inte alltid polerat, men det är ärligt på ett sätt som en snofsig kulturskribent på DN aldrig kan förstå.
Trollfabriker och näthat
Maktens reaktion låter dock inte vänta på sig. Att den nya tekniken, i det här fallet internet, synliggör andra åsikter än de man velat ge utrymme för, skapar en panik på redaktioner runt om i hela världen. Samtidigt som man jublade åt sociala medier under den så kallade arabiska våren, blir de också ett hot mot den egna makten på hemmaplan.
Det är därför vi ser hur man kallar medborgarjournalisterna på Granskning Sverige för en trollfabrik, hur man väver ihop konspirationsteorier om organiserade nätmobbar och statlig TV producerar “en liten guide till näthatets retorik” man kallar för Trollsnack.
För den makt som levt i sin bubbla under så lång tid är det helt otänkbart att människor faktiskt kan tycka annorlunda än de själva. Och är det så att folk faktiskt tycker annorlunda i frågor där alla i ens egen bubbla är rörande överens så måste det bero på att folket är lurade, utsatta för psykologisk krigföring eller vad som helst förutom det mest uppenbara; de flesta människors verklighet är en helt annan än den för innerstadens journalister och politiker.
En ostoppbar kraft
Den nya tekniken kommer tvinga fram politiska förändringar, och många av de förändringarna kan vi nog inte ens ana än. Precis som reformationen delvis möjliggjordes av tryckkonsten, kommer den nya informationsrevolutionen innebära stora, grundläggande förändringar i vårt samhälle.
De gamla maktstrukturerna kommer göra vad de kan för att streta emot, men det är bara en tidsfråga innan den ostoppbara kraften som internet släppt lös får ett sådant genomslag att de kommer förpassas till, om inte historiens soptipp så åtminstone dess periferi.
