Det upplevda, och förmodligen faktiska, avståndet mellan politiker och befolkning ökar och som en naturlig konsekvens gror politikerföraktet runt om i landet. Den med en naiv världssyn kanske däremot tror att Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och andra delar av “arbetarrörelsen” skulle stå närmare vanligt folk än de fasansfulla borgarna. Har man följt svensk politik ett tag är man dock på det klarar med att så inte är fallet.

Möt Karin Rågsjö, 61-årig riksdagsledamot sedan 2014 och innan det ledamot av kommunfullmäktige i Stockholms kommun i två mandatperioder.

Karin är förutom utbildad socionom, ledamot i socialutskottet och suppleant i finansutskottet också en aktiv röst på Facebook. Där propagerar hon ofta för ökad massinvandring, något som inte lär drabba henne nämnvärt i hennes bostadsrätt nära vattnet vid Kungsholms Strand.

Ibland hör oroliga medborgare av sig till Karin. Det är det värsta hon vet. Hon föraktar nämligen vanligt, arbetande folk som är oroliga för sin sjukvård och pension i spåren av den vansinnigt dyra massinvandringen. Eller, hur ska man annars tolka hennes inlägg på Facebook igår?

Karin Rågsjö förkroppsligar föraktet

Det finns flera saker man slås av när man läser korrespondensen mellan Rågsjö och brevskrivaren Love, men låt mig hålla mig till de mest uppenbara punkterna.

• Brevet är inte alls otrevligt formulerat och innehåller ingen “rasism”. Love är uppenbarligen väldigt orolig för framtiden, och menar att de skenande kostnaderna för massinvandringen riskerar att försämra hans framtid. En högst legitim oro kan tyckas, men Karin Rågsjö slår bakut och skriker rasism.
• Rågsjö “tro inte” hon “vill ha” Loves röst. Om han är orolig för sin framtid, och därtill kopplar oron till invandringen, så är hon ointresserad av att företräda honom. Håna honom och vara otrevlig mot honom, det är hon däremot intresserad av.
• Vänsterpartisten Rågsjö väljer att publicera mailet och hennes svar offentligt på Facebook. Varför? Tyckte hon att hon var modig i sitt svar? Fyndig? Träffsäker? Eller var det för att visa på det hemska “hat” som vore inte alls så oskyldiga riksdagsledamöter gnäller över att de får motta medan de fyller sina plånböcker? Ingen frisk människa kan läsa det där mailet och se “rasism” eller “hat”, och ingen frisk människa kan läsa Rågsjös svar och tycka att det här verkar vara en balanserad människa värdig att vara en del av Sveriges högst beslutande organ.
• Karin Rågsjö är en oerhört osympatisk människa och förkroppsligar verkligen den verklighetsfrånvända, folkföraktande innerstadspolitikern. Hon må bara vara en liten, fjuttig bricka i kriget mot svenskarna, men som symbol är hon utmärkt.

Till kommunistblaskan Flamman berättar hon inför riksdagsvalet 2014 hur hon ser på världen:

– Man brukar prata om genusglasögon, men jag har dubbla glasögon, genus och klass.

Uppenbarligen verkar hennes glasögon inte hjälpa henne alls att första svenska arbetare på landsbygden och småorters oro inför framtiden. Men visst, det kanske var genusglasögonen som kom i vägen när hon läste Loves mail, han hade väl fel kön. Och fel ras. Och säkert också fel sexualitet.