Mångkulturella möten mellan människor

Hur många gånger har vi inte hört det? Att vi måste mötas för att få mångkulturen att fungera? Människor måste mötas och i dessa möten så löses allt. I dessa möten uppstår mänsklig harmoni, samhörighet och små rosa moln bär oss fram, tillsammans mot en ny mänsklighet.

I det lilla stämmer detta säkert, delvis och ibland. Minus de rosa molnen antagligen, de var bara ett stilistisk grepp. Jag har mött många människor av alla olika sorter och lyssnat – med inlevelse – när de berättat om sina kulturella egenheter. Det har stundtals varit intressant. Sedan återgår vi till vårt och söker oss till våra likar. Det är nämligen så vi människor är programmerade.

Antipatin mellan olika folk är oss av Gud given och den finns för att försäkra att mångfalden skall fortsätta finnas på vår jord. Någon mångfald i mångkulturen går nämligen inte att tala om; det är snarare en enfald, en upplandning till oigenkännlighet och de kulturer som möttes blir snart en antikultur.

Det är bara genom “etnostaten” som mångfalden garanteras. Det är bara när folk är stolta över sig själva och medvetna om vilka de är, som respekt för andra kommer och det är bara när vi lever åtskilda som nöjet och nyttan med mångfalden blir uppenbar.

Den påtvingade mångkulturen – vilken i grund och botten är ett folkutbyte i det som tidigare var det vita väst – leder inte till harmoni eller respekt. Det kan väl ingen tro längre?

Den påtvingade mångkulturen leder till det vi sett i Paris under de senaste fem dagarna; fem dagar med upplopp och kravaller, där utlänningar attackerat såväl polis som civila, och därtill vandaliserat bilar och byggnader.

Dessa är de möten som mångkulturen ger oss, ofta och överallt. I Paris spred sig kravallerna denna gång ända in i de centrala delarna och på filmer ser vi hur polisen gång efter annan fick fly hals över huvud. Man tappade kontrollen. Något liknande höll på att ske i Sverige för några år sedan, då oroligheter bröt ut runt om i Storstockholm, i de invandrartäta förorterna.

En vacker dag kommer polisen inte att kunna stävja det som sker och vad som händer då är ovisst. Frågan är om svenskarna… eller fransmännen… eller tyskarna kommer vara redo för det. Jag hoppas det och det borde man vara. För det är tydligt – ja, bortom allt tvivel – att möten i mångkulturen är våldsamma och livsfarliga.